Historien tar avstamp i hur det är att vara anhörig när någon tar livet av sig och vilka följderna blir av att fastna i självdestruktiva kretsar när man söker en gemenskap. Såväl svårigheterna att få hjälp, som att bli betrodd, av psykiatrin tas också upp.

Känslan av att aldrig passa in

Först i sena tonåren förstod Kristoffer att den där känslan som han alltid har levt med var ångest och att anledningen till att han så ofta trodde att han höll på att dö helt enkelt var panikångest. Detta hade han i många år hållit inom sig på grund av en känsla av skam. Under skolåren skickades Kristoffer runt till olika skolor då han ansågs vara ett problembarn som helt enkelt vägrade sköta sig, i stället för att bli behandlad som en skör och ångestfylld pojke. Känslan av att aldrig passa in är något som har följt honom genom livet och sökandet efter en samhörighet tog vägarna igenom skanderande demonstrationståg likväl som på scenen i punkband.

Rädd för världen redan från barnsben

En fullkomlig saknad av inre trygghet. Ett starkt självhat med en känsla av att vara ett levande misslyckande. Från att vara rädd för världen redan från barnsben till att som vuxen bli diagnosticerad med kronisk ångest, kronisk depression, tvångssyndrom och agorafobi. Ett flertal avbrutna studieförsök och en mängd tillfälliga jobb, samt en enorm svårighet att bibehålla någon form av relation med gemene man.

Bröt kontakt med alla sina vänner

Att bli sedd som någon med kapacitet och styrkor – det var en vändpunkt. När han vid en stor festlighet bröt ihop och insåg att han helt enkelt inte skulle orka fortsätta leva som han i flera år hade gjort, utan var tvungen att bryta kontakten med alla sina vänner. Även att träffa på någon som själv hade erfarenhet av psykisk ohälsa och återhämtat sig, som hjälpte honom att slåss mot såväl inre demoner som svårigheter med att få hjälp av psykiatrin.

Återupptäckten av kärlek

Idag jobbar Kristoffer 100% som peer support inom heldygnsvården i Lund. Där håller han i gruppsamtal precis som enskilda samtal och stöttar personer i deras återhämtning. Han har även återupptäckt kärleken till musiken och insett vilken räddning den har varit när livet sett som mörkast ut. Nu ser han inte längre åren av mörker som något belastande utan som en enormt viktig erfarenhet och styrka som ger honom möjlighet att prata med folk som mår dåligt på ett sätt som inte alla andra kan.

Stöttar andra med psykisk ohälsa

I Kristoffers föreläsningar får ni höra om hur det känns att inte vilja leva och hur han tänkte när han själv var på väg att avsluta sitt liv. Det ständiga sökandet efter någonstans att känna sig hemma och hur otroligt viktig musiken har varit för honom. Även vilken tvärvändning hans liv tog när han gick från att ha isolerat sig från omvärlden i flera år till att jobba med att stötta andra människor med psykisk ohälsa. Trots att det är mörka ämnen så försöker han att prata om det med självdistans och humor.