När Frida fick sin autism bekräftad började hon acceptera sina egenheter. Sakta men säkert fick hon tillbaka bit för bit av sig själv. Nu strävar Frida efter att hitta ett sätt att leva där alla hennes förmågor kan få komma fram.
Frida föddes i vecka 26, och var därför “extremt för tidigt född” (före vecka 28). Hennes första tid i livet inom intensivvården var kritisk. Trots det klarade hon sig bra och utvecklades i normal takt under barndomen. Frida hade lätt för sig i skolan och hungrade efter kunskap. När hon blev äldre och förväntades klara mer kom allt fler av hennes svårigheter upp till ytan. Hennes psykiska ohälsa ökade och hon blev frustrerad över att vissa saker bara ”inte gick” utan att hon visste varför. Tyvärr krävdes det några fler motgångar tills det inte längre fanns någon uthållighet att ta ifrån och då blev hon utmattad.
Frida sökte vård inom psykiatrin och efter många om och men fick hon vid 23 års ålder diagnosen autism (nivå 1-2).
Idag får Frida mycket stöd från samhället och har börjat luta sig mot diagnosen. I nuläget återhämtar hon sig från en utmattning och förstår allt mer vad hon behöver för att må bra. Sedan ett par år tillbaka studerar Frida till en mastersexamen inom autismforskning på ett universitet i Australien på distans.
Som Hjärnkollambassadör förmedlar Frida vikten av att ta tecken på psykisk ohälsa på allvar och inte låta obehaget byggas upp under lång tid. Hon berättar även om varför diagnosen blev så viktig för henne, och hur just hennes autismprofil ser ut med tanke på sin för tidiga födsel och känslighet för psykisk ohälsa.
