Frida Jansson berättar om hur hon vid 23 års ålder fick diagnosen högfungerande autism, efter att i flera år mått psykiskt dåligt och haft en känsla av att saker bara ”inte gick”. Hon berättar om hur hon idag, med stöd från samhället, stabiliserats och allt mer börjar förstå vad hon behöver för att må bra.
Frida föreläser om hur hon i vuxen ålder fick diagnosen högfungerande autism, det som tidigare kallades Aspergers syndrom. Frida föddes i vecka 26, och var därför “extremt för tidigt född”. Hennes första tid i livet inom intensivvården var kritisk. Trots det klarade hon sig bra och utvecklades i normal takt under barndomen. Hon hade lätt för sig i skolan och hungrade efter kunskap.
Frustrerad över att vissa saker bara ”inte gick”
När Frida blev äldre och förväntades klara mer kom allt fler av hennes svårigheter upp till ytan. Hon blev frustrerad över att vissa saker bara ”inte gick” utan att hon visste varför. Det krävdes många motgångar innan Frida förstod allvaret. Det var först när det inte längre fanns någon mer energi att ta ifrån och hon drabbades av utmattning som hon sökte hjälp. Vid 23 års ålder fick hon, genom psykiatrin, diagnosen högfungerande autism.
Idag får Frida mycket stöd från samhället, har börjat luta sig mot sin diagnos och förstår allt mer vad hon behöver för att må bra.
Som Hjärnkollsambassadör förmedlar Frida vikten av att ta tecken på psykisk ohälsa på allvar tidigt och inte vänta för länge innan man söker hjälp. Hon berättar även om varför diagnosen blev så viktig för henne, och hur just hennes autismprofil ser ut med tanke på hennes för tidiga födsel och känslighet för psykisk ohälsa.
