”Jag förlorade fotfästet, inte i ett fall – utan i en glidning”
Jenny växte upp i en kärleksfull familj. Men under tonåren tog inre smärta, självtvivel och flera förluster allt större plats. Utan rätt stöd gled hon in i en ätstörning och ett självskadebeteende – en långsam förskjutning där hon tappade fotfästet. Djupa depressioner och suicidnära tillstånd följde, liksom långa perioder inom slutenvård och tvångsvård.
”Vården kunde både skada och bära”
Jenny beskriver hur maktobalans, bristande lyhördhet och tvångsåtgärder kan fördjupa utsatthet och skapa nya trauman. Men hon visar också vårdens läkande kraft. När personal lyssnade, gav trygghet och gjorde henne delaktig fick hon vara människa, inte bara patient. I relationer som höll kunde hon gradvis återta sitt liv, sitt språk och sin värdighet.
”Återhämtningen kom genom små skiften och människor som stannade kvar”
Återhämtningen var en lång process där trygga relationer, behandling som bar och ett medmänskligt stöd gjorde det möjligt att växa och börja leva igen. I dag arbetar Jenny som sjuksköterska, forskar, undervisar och är aktiv i brukarrörelsen. Hon förenar egen erfarenhet med professionell kunskap för att stärka en personcentrerad, trygg och meningsfull psykiatrisk vård. Föreläsningen ger hopp och visar hur lyhörda möten, trygghet och medmänsklighet kan öppna vägen till ett liv med mening, gemenskap och riktning.
