Jenny har levt med psykisk ohälsa under hela sitt liv, men när hon fick sin diagnos Bipolär sjukdom så blev det en lättnad och hon lärde sig leva med den psykiska ohälsan.

Vågade inte vara för glad

Jenny har ända sedan hon var barn känt sig annorlunda och funderat mycket över livet. Jenny hade ofta en känsla att om hon blev för glad, så blev hon till slut ledsen. Det var något som hon hade svårt att förstå varför tills hon fick sin diagnos bipolär sjukdom. Då var det mycket som föll på plats och gjorde att mycket av skulden försvann. Det är inte lätt att leva med bipolär sjukdom, den påverkar både arbete, relationer och fritid, men när hon hittar en balans i det så blir diagnosen en styrka.

Mörka perioder

För Jenny har de depressiva perioderna varit de värsta, då hon ibland knappt orkat borsta tänderna eller duscha. Flera depressionsperioder har också lett till att Jenny numera ha svårt att läsa, vilket hon är ledsen för då det alltid varit en stor del av hennes liv. I dessa perioder har Jenny också haft ett självskadebeteende. I mer uppvarvade perioder startar hon många projekt som hon har svårt att slutföra och har svårt att slappna av i kropp och tanke. Jennys dåliga mående har också gjort att hon sökt sig till destruktiva relationer.

Aldrig ensam

Efter många år och många kontakter med psykiatrin fick Jenny i trettiofemårsåldern diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Detta kändes som en lättnad men väckte också en slags sorg och oro inför framtiden. Den riktiga vändpunkten kom när hon skaffade sin hund Freja och slutade med självskadebeteende. Freja tvingar Jenny till rutiner, att komma ut och Jenny kan märka på Freja om hon själv är på väg uppåt eller nedåt. Med Freja är hon aldrig ensam vilket har varit avgörande för Jenny i många lägen.

Lättare om man pratar om det

Idag arbetar Jenny som socionom och föreläser för Hjärnkoll på fritiden. Hon är också fotbollstränare. Hon vill genom sin föreläsning visa att alla har något med sig som är jobbigt, men om man pratar om det så blir det lättare. Även om man får en diagnos sent i livet är det aldrig för sent att må bra.


Rädsla
Tyst och omgiven av ett skal
Så lider jag mina kval
Någonting kommer att hända
Innan natten är till ända
Just som solen sänker
Och stjärnorna blänker
Då kryper den ur sitt bo
Den ger mig ingen ro
Nu är gryningsdimman åter
Alla nattänglar gråter
Jag ligger i min säng och vrider och vänder
Ingen får veta vad som under natten händer

/Jenny 15 år