Efter att ha varit inlagd sex gånger under fem år kände Mikael Tell att han hade nått botten. Det fick bli en vändpunkt, och med hjälp av rätt medicinering lever han sedan tretton år tillbaka ett symtomfritt liv från diagnoserna schizoaffektivt syndrom och OCD. Om vägen dit och hur han håller sig frisk föreläser han i dag som en av Hjärnkolls många ambassadörer.

Mikael Tell jobbade som trettioåring på posten, han var både brevbärare och lagförman. Samtidigt var han kassör i bostadsrättsföreningen där han bodde och de hade en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt. Under samma period hade han påbörjat psykodynamisk terapi.

– Jag valde att gå i terapi för att det tog väldigt mycket kraft från mig att leva. Jag behövde hitta ett mer nyanserat sätt att leva på. Men terapin påverkade mig. Jag var stressad av lagförmanjobbet, av att behöva styra och ställa. Jag pressade mig själv hårt och var stressad under en lång tid. Kassöruppdraget var nästan som ett halvtidsjobb. Samtidigt jobbade jag heltid på posten, säger han.

Sista halvåret innan Mikael blev inlagd på en psykiatrisk avdelning slutade han prata helt, och han började bete sig allt mer märkligt på jobbet.

– De andra undrade vad som hade hänt. Jag skötte inte min hygien, bytte inte kläder och så. Det blev ett möte med min chef och en gammal lagförman. De sa att om du inte sjukskriver dig får du sparken. Men jag hade ingen insikt om att jag var sjuk, fast jag gjorde massa konstigheter, så jag fortsatte, säger han.

Men den gamla lagförmannen gav inte upp. Istället ringde han Mikaels pappa, de hade spelat fotboll tillsammans när de var yngre, och berättade att Mikael riskerade att få sparken om han inte sjukskrev sig. Mikaels familj hade varit oroliga för honom ett tag, under en midsommarfest lite tidigare hade de reagerat på att han var tystlåten och väldigt mager.

– Min familj kom hem till mig en kväll efter jobbet. Mamma ville att jag skulle åka till psykakuten för att kolla upp mig. Jag motsatte det fullt, men då sa hon ”Är du så feg att du inte vågar kolla”. Så då åkte jag med. Jag var bara inlagd en och en halv vecka, och jag fick ingen medicin. De trodde att det var någon personlighetsstörning, eventuellt psykos, men att jag inte var någon fara för mig själv. Jag pratade med en psykiatriker och de gjorde hjärnröntgen. Men de trodde inte att det var så farligt, säger han.

Efter att Mikael kom hem igen mådde han lite bättre och började bygga upp livet igen. Men efter ett tag gjorde han, vad han kallar för ett känslomässigt felbeslut, och hela hans tillvaro rasade igen. Han blev riktigt sjuk och inlagd på en psykosavdelning. Där fick han diagnosen schizofreni, som sedan ändrades till schizoaffektivt syndrom, ett slags mellanting mellan schizofreni och bipolär sjukdom.

– Jag var inlagt sex gånger på fem år. Andra gången var jag inne ett halvår. Jag var antingen hypoman eller depressiv. Antingen var jag väldigt extrovert och pratade mycket, eller så var jag väldigt tystlåten och pratade inte alls. Jag hade en väldigt kraftig ångest när jag var inlagd andra gången. Jag satt och tittade på tv hela dagarna för att kanalisera ångesten, förklarar han.

Mellan inläggningarna bodde han på gruppboenden, men han blev ständigt inlagd eftersom han slutade med medicinen, eller hade för låg dos. Men så en dag vände det.

– Dels fick jag rätt dos medicin, men jag hade också nått botten. Jag kände att jag inte orkade leva på det viset längre. Det blev en vändpunkt. I sommar har jag inte varit inlagd på tretton år, säger han.

Samtidigt hade han diagnosen tvångssyndrom, OCD. Något han led av minst lika mycket som av sin diagnos schizoaffektivt syndrom. Några år senare fick han antidepressiv medicin mot tvånget som hjälpte honom.

– Jag jobbade bort allt tvång med hjälp av medicinen. I dag har jag inget tvång kvar. Jag höll på med massa konstigheter som att jag bara kunde gå vänstervarv, och gick bakom lyktstolpar och buskar, vände på grenar och kunde inte gå över vita övergångsställen. Jag räknade massa i lägenheten med fjärrkontrollen, och tryckte på lampknappar när jag skulle in i entrén. Så de märkte ju där i huset där jag bodde att jag betedde mig väldigt konstigt. Det syntes ju att jag var sjuk. Sen fick jag medicinen och jobbade bort tvånget. Det var väl det att ångestnivån sänktes. Det var nog för att kontrollera ångesten som jag hade det där tvånget. Jag gjorde det själv, men jag gick i KBT också för att jobba bort lite ångest som jag hade kvar. Sen hade jag inga symtom efter det. Sedan 2010 har jag varit symtomfri, säger han.

I dag har Mikael flera knep för att hålla sig frisk. Det är den långvariga stressen som kan göra honom sjuk. Han vilar varje dag, mellan en halvtimme och trekvart, försöker att sova och äta bra och motionera. Men framförallt har han sin fru Carin sedan fem år tillbaka.

– Min fru Carin hjälper mig. Hon kan påminna mig om att ta det lite lugnt. Jag har blivit stärkt av Carin. Att vi är ett par, jag orkar mer och blir stärkt av tvåsamheten, av hennes kärlek. Sen har hon också hjälpt mig in i arbetslivet, säger han.

Både Mikael och Carin är ambassadörer för Hjärnkoll. De föreläser om sin egna erfarenhet av psykisk ohälsa. För Mikael känns det viktigt att berätta.

– Jag vill minska fördomar och stigmat kring psykisk ohälsa. Visa att vi har samma rättigheter, även om man har funktionshinder. Det är det sista tabut det här med psykisk ohälsa i många sammanhang, därför är det viktigt att man kommer ut med sin berättelse. Fördomar finns överallt, även inom vår sfär. Schizofrenisjukdomar finns det många fördomar kring, även hos personer med psykisk ohälsa, säger Mikael som är ett levande exempel på att det både går att återhämta sig, hålla sig frisk och leva ett bra liv med hans diagnoser.

Fakta
Namn: Mikael Tell
Diagnos: Schizoaffektivt syndrom
Familj: Frun Carin
Intressen: Musik. Jag kallar mig själv Tell, ett album heter Livet och finns på Spotify. Föreläser om: schizoaffektivt syndrom, återhämtning och tvångsvård.