Höggravid, bostadslös, utanför systemet och drabbad av förlossningspsykos. Detta var början på Maria Elenas tid i Sverige. Hon har tagit sig igenom omöjliga situationer och svåra hinder – men aldrig gett upp. Idag vill hon öka kunskapen om hur det är att leva med psykisk sjukdom i ett nytt land och hon vill bryta fördomar och stigmat som omger psykisk sjukdom.
2004 kom den unga Maria Elena till Sverige på jakt efter ett bättre liv. Livet hemma i Rumänien var svårt och framtidsutsikterna var dystra.
Hon träffade en man som hon gifte sig med och snart blev hon gravid med sitt första barn. Inom kort separerade hon från barnets pappa och hon var höggravid, bostadslös och stod utan inkomst. Hon hade inget nätverk och ingen som kunde hjälpa henne. Hon fick en förlossningspsykos och blev inlagd på en psykiatrisk klinik. Utan svenskt personnummer blev vården dock kostsam.
Åren gick, sonen växte upp och Maria Elenas mående växlade om medicineringen avbröts. Efter 12 år av psykisk ohälsa fick hon till slut diagnosen bipolär sjukdom typ 1. Hon fick då svar på varför hon mått som hon gjort under alla dessa år.
Psykisk sjukdom i ett nytt land och utan skyddsnät
Maria Elena fick rätt medicinering och behandling och idag kan hon hantera sin sjukdom och leva ett fullt fungerande liv. Det hon vill förmedla i sina föreläsningar är hur otroligt utsatt en människa som har migrerat till Sverige är – särskilt de som lever med psykisk ohälsa. Utan familj och vänner blir det extra svårt att klara vardagen och det är därför viktigt att vård- och myndighetspersonal kan erbjuda extra stöd.
Maria Elena vill också visa att man inte ska döma en person baserat på dennes sjukdomshistorik – en diagnos definierar inte en människa. Hon vill också ge hopp till andra som idag lever med psykisk sjukdom.
Maria Elena arbetar idag som socionom och hon strävar efter att hela tiden fortsätta utvecklas.
Hon föreläser på svenska och rumänska.
