Jeanette har mått dåligt i hela sitt liv med återkommande skov av djupa depressioner, ångestattacker, agorafobi och social fobi. När hon kom till Fontänhuset såg hon äntligen ljuset och fann gemenskap.

Jeanette föddes i Alingsås men familjen flyttade till Malmö när hon var 4 år. Med kortare avbrott i Härnösand och Vollsjö så har Jeanette varit Malmö trogen. Jeanette är uppväxt med en pappa som var alkoholist, missbrukare och annat. När han var riktigt berusad kunde han slå Jeanette.

Hon bodde med sin mamma och syster i Malmö. Hennes pappa bodde i Helsingborg där han så småningom skaffade en ny familj. Min syster på mammas sida hade dåligt humör och andra problem, dock blev hon aldrig utredd för sitt mående och sitt beteende, hon var inte trevlig mot mig när hon mådde dåligt själv. Mamma jobbade på nätterna så hennes syster behandlade Jeanette precis som hon ville. Hon kunde slå henne, tvinga henne att göra saker hon skulle göra själv. Jeanette har ändå förträngt mycket från sin barndom, men de blev i alla fall sams innan systern dog 2004.

Bollad mellan vårdinstanser

Jeanette har mått dåligt i hela sitt liv egentligen, men hon växte upp på 70-talet och då talade ingen om diagnoser och dåligt mående, utan det var bara att bita ihop och fixa måendet på något sätt.

2004 blev Jeanette av med sitt jobb, fick avliva sin hund och sin katt och senare på året dog hennes syster. Det var egentligen då Jeanette insåg hur dåligt hon mådde och insåg att det inte var normalt. Under 2005 var jag arbetslös och tänkte att det fixar sig bara jag får ett jobb. Januari 2006 fick Jeanette ett jobb, men klarade två timmar sen tog hennes ork slut. Hon fick gå till vårdcentralen, som skickade henne till psykakut som i sin tur skickade en remiss till öppenvården. Detta blev början på en lång process med bollande fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser.

Jeanette fick en psykos och blev inlagd. Hon kom till öppenvården igen och då fick hon träffa en psykolog som sade till henne att hon hade depressiv- och paranoid personlighetsstörningar tillsammans med ångestproblematik och depressioner och att detta berodde på hennes uppväxt.

Stödet från Fontänhuset fick det att vända

Jeanette har aldrig kunnat tala med sin familj om sitt mående då de endast sagt att Jeanette var konstig. Hon har i omgångar druckit för mycket alkohol, undvikit förhållanden och aldrig klarat av närhet eller kramar.

Vändpunkten var den 18 januari 2008 när Jeanette klev in på Fontänhuset, då insåg hon att hon inte var ensam i sitt mående. Hon fick omedelbar hjälp av handledare och andra medlemmar. En handledare följde med henne till öppenvården för att hon skulle få hjälp och utredas. Efter ett par månader som medlem var de ute och föreläste på Malmö Högskola för socionomstudenter och Jeanette har alltid avskytt muntliga redovisningar men nu älskade hon det. Att få berätta om verksamheten, sin resa och sitt liv.

“Vi är inga monster”

Jeanette mår i dag mycket bättre. Hon har sina skov men dom inträffade inte så ofta längre men det tar längre tid att återhämta sig.

Jeanette är idag medlem på Fontänhuset Malmö, ambassadör på Hjärnkoll Skåne och brukarrevisor på NSPH Skåne. Jeanette sitter i några olika styrelser: NSPH Skåne (ledamot) Sveriges Fontänhus Riksförbund (Ledamot) EAPN Skåne (suppleant).

Jeanette vill genom sina föreläsningar få människor att inse att psykisk ohälsa finns och vi som lever med den inte är några monster utan är människor som har varit för starka för länge utan hjälp.

Psykisk ohälsa ledde till något bra

Jeanette berättar öppet om sitt mående, uppväxt och hur hon kommit dit hon är idag. Hon vill må bra men hon skulle inte vilja vara utan sin psykiska ohälsa, utan den hade hon aldrig fått möjlighet att träffa alla er därute.

Den paranoida personlighetsstörningen ligger och bubblar men hon har börjat lita på folk, och har möjlighet att visa människor att det går att må dåligt men ändå komma tillbaka.

Jeanette berättar om att det går att ta sig ur ”jag-mår-dåligt-spiralen” och att det är mer än okej att be om hjälp och våga fråga.