Vad kan åhöraren förvänta sig av föreläsningen?
Ingela kommer ta med dig som lyssnare på resan genom den tid som kantats av psykisk ohälsa. Resan som invaderades av bl.a. kraftig ångest och väldigt många, långa depressioner. Vi kan också få höra om ”stämplar i pannan” samt andra erfarenheter från livets baksida som med tiden blev en insida.

Resan genom korridoren i bäcksvart mörker som kändes oändligt lång var minst sagt tuff, men den innehöll tack och lov många ljusglimtar lite nu och då. Glimtar som hon tycker är minst lika viktiga att dela med sig av för att det inte ska kännas alltför tungt att lyssna.

Du som lyssnar till Ingelas föreläsning kommer få höra meningar om vad det svåra innebar, hur det påverkade henne på både gott och ont. Ingela delar med sig av hur hon blev behandlad av omgivningen. Hur kom hon till den sida av staketet med taggtråd där luften är frisk och ljuset är ljust?

Bakgrund
Sedan barnsben har Ingela fått erfara påfrestningar som lastat henne med en tyngd som väger mer än ett barn ska behöva bära. Det lagrades bara mer och mer på hennes insida allteftersom tiden gick. Den psykiska ohälsan växte sig allt större och till sist upplevde Ingela att den hade invaderat hela kroppen. Dygnets alla timmar bestod för det mesta av ångest och depressioner var ett faktum.

Beskrivning av den psykiska ohälsan
Efter en lång tids kämpande med allt som hände och kändes under tidens gång fick Ingela diagnosen Bipolär sjukdom typ 2 när hon var 21 år. Diagnosen Aspergers syndrom sattes när hon var 23.

Att få höra orden från en läkare var en enorm lättnad och pusselbitar från Ingelas dittills levda liv föll på plats en efter en. Ingela fick en helt ny vinkel att se från, hon fick verktyg och kunde med hjälp av dessa hantera allt samt börja förstå sig själv bättre.

Vad var vändpunkten i livet och hur ser det ut idag?
När det tunga, mörka skynket lyftes upp från Ingela upplevde hon det som att allt var på nytt. Alla sinnesintryck var mycket tydligare och kändes mer verkliga. Känslor som varit frånvarande under en lång tid hade äntligen kommit tillbaka. Allt detta tack vare en lång vistelse på en psykiatrisk avdelning där den ansvariga läkaren städade upp ett kaos.

På den sida av staketet Ingela står idag kan hon se tillbaka på all tyngd och känna sig stärkt av alla erfarenheter, både bra och dåliga. Mitt i allt är Ingela tacksam eftersom hon utan sin resa inte varit den hon är idag. Utan den parallella banan och tryggheten som fanns i musikens värld hade hon inte varit folkmusiker och spelman, hon hade inte kunnat dela med sig av sin kunskap och erfarenheter till andra. Ingela säger själv att hon varken hade varit levande eller något annat överhuvudtaget.