Mia föreläser om hur det var att som åttaåring fly kriget på Balkan och hur hon redan i tidig ålder började uppleva ångest och nedstämdhet. Både för egen del men även som anhörig till invandrarföräldrar.
Mia kom till Sverige från Bosnien och Hercegovina 1992 när hon var 8 år gammal tillsammans med sin mamma och lillasyster. Pappan hamnade i krigsläger strax efter att resten av familjen lämnat landet. Mia och hennes mamma och lillasyster hamnade på en mindre ort i de värmländska skogarna där de var en del av den första flyktingvågen som kom.
Mia började skolan rätt omgående men klasskamraterna fick henne aldrig att känna sig välkommen och var aldrig inkluderad i gemenskapen. Som resultat ville Mia inte gå till skolan och började redan som åttaåring uppleva ångest. Mia fick även ta en stor vuxenroll och agera en trygghet och stöttepelare för sin mamma.
Mias pappa kunde återförenas med familjen sex månader senare, men Mia fick fortsätta med att axla vuxenrollen och fick agera tolk åt sina föräldrar i kontakt med myndigheter, sjukvård, skolvärlden, mm. Det blev en tung börda för Mia att bära och hennes självförtroende blev bara sämre och mer obefintligt.
Psykisk ohälsa i tidig ålder
Mia har upplevt psykisk ohälsa redan i tidig ålder i form av ångest och social rädsla. Ju äldre hon blev desto starkare blev den psykiska ohälsan som visade sig i form av depressioner, panikattacker och utmattning. Mia led också av förlossningsdepression efter att hon fött sitt andra barn. Mia sökte vård i sen 20-års ålder och fick behandling men inget hållbart.
Vändpunkten kom när Mia fick träffa en läkare som “såg” henne och som inte gav sig förrän Mia fick rätt behandling mot sin psykiska ohälsa. Mia gick från att se allting mörkt och hopplöst till att se glimtar av sol som bara blev starkare och starkare. Hon började uppskatta livet och allt bra omkring henne.
Mia berättar väldigt öppet, naket och levande sin livshistoria och hur hon tog sig ut ur de mörkaste stunderna i sitt liv. Och hur hon började uppskatta livet igen och dra nytta av sina erfarenheter som ett flyktingbarn med vuxenansvar.
Idag är Mia gift och har två barn i tonåren. Mia arbetar inom polisväsendet och brinner för att hjälpa människor i utsatta situationer.
Vill ”fånga upp” flyktingbarn
Mia vill genom sina föreläsningar belysa vikten av att se och “fånga upp” flyktingbarn som ofta slutar att vara just barn när de kommer till det nya landet. Att skola och myndigheter ska erbjuda individanpassad hjälp för att dessa barn ska få de bästa möjliga förutsättningarna i Sverige. Men även rätt hjälp och stöd för föräldrar så att barnet inte behöver axla den vuxnes roll.
En annan viktig sak som Mia pratar om är att man ska våga prata om sin psykiska ohälsa. Att inte skämmas, att inte klandra sig själv. Mia har genom många egna erfarenheter upplevt att det finns hjälp att få, bara man vågar ta steget och be om det.