Nathalie Stevens föreläser om hennes liv som tonåring, ångest och övergrepp. Hon vill bryta tystnaden kring incestövergrepp och att fler ungdomar ska våga prata öppet om psykisk ohälsa. Nathalie berättar om hur hon vågade berätta sin hemlighet och hur hon idag lever fri från den psykiska ohälsan med hjälp av professionell hjälp.

Det som utåt sett verkade som en helt vanlig uppväxt hade en mörk baksida. Som barn blev Nathalie utsatt för sexuellt utnyttjande av hennes biologiska far som gav påföljande konsekvenser som visade sig först i tonåren. Nathalies negativa självbild växte med åren vilket led till en stark ångest och en känsla av att ständigt vilja fly och begränsa sig i vardagen, något stämde inte. Hon kunde inte förstå att händelsen i barndomen kom ifatt henne, då kännedom om trauma och psykisk ohälsa saknades.

Tankar kring att något alltid var fel växte sig starkare och starkare med åren. Nathalie började uppleva overklighetskänslor och ångestattacker. Hon började begränsa sig och isolera sig ännu mer i vardagen till att slutligen inte våga gå ut utan hennes vattenflaska som hon gjort till ett ”ankare” genom sitt kontrollbeteende. Det var där med vattenflaskan i handen hon ställde sig själv frågan ”är det såhär jag vill leva mitt liv?”

Hittade rätt verktyg för att hantera sitt mående

Efter en lång resa med ångest och ett kontrollbeteende bestämde hon sig för att skriva en remiss till öppenpsykiatrin. Det blev hennes stora räddning, att slutligen få träffa en KBT-psykolog. Det förändrade Nathalies liv genom att hon fick reda på att hon levt med PTSD ovetandes.

Tack vare KBT-behandlingen har Nathalie idag med sig verktyg som ger henne balans och håller den psykiska ohälsan borta. Hon mår idag bra och vågar släppa kontrollen, fångar dagen som den kommer och lever i nuet.

Nathalie hoppas med sin föreläsning bidra med mer förståelse om ångest, agorafobi, kontrollbeteende och posttraumatiskt stressyndrom. Samt vara en röst för de som inte vågar berätta om incestövergrepp. Kan hon med hjälp av sin föreläsning få någon person att känna igen sig och inte känna sig ensam om det de har varit med om, så är det en bra bit på vägen till att vi blir starkare tillsammans.