Marianne Jonsson är seniorambassadör och föreläser om sitt liv som anhörig och mamma till ett idag vuxet barn med ADHD och autism, och vilka utmaningar och glädjeämnen det har medfört.
Redan när sonen var nyfödd märkte Marianne att hon hade ett barn med mycket vilja. Under hans uppväxt ställdes de inför många utmaningar utan att egentligen få någon förklaring på varför han fungerade som han gjorde. Marianne fick under hela hans uppväxt kämpa för att hitta strategier och lösningar för att få vardagen att fungera. Först i vuxen ålder, när han själv skulle bli pappa, fick han sina diagnoser och med det en förklaring till varför vissa saker varit så svårt.
Marianne fick kämpa under sonens uppväxt och skolgång, både för att få andra att förstå honom, men också för att hitta metoder som fungerade. Att sonen förutom sina svårigheter dessutom blev mobbad i skolan påverkade hela familjen. Som mamma till ett vuxet barn har Marianne fått ta ett större ansvar än vad andra föräldrar behövt göra. Hon har fått hjälpa till med att strukturera sonens liv och hjälpt till med bland annat att se till att städningen blir av, att han kommit iväg på morgonen och att räkningar betalts i tid. Marianne som jobbar heltid som förskollärare fick ibland slå knut på sig själv för att få vardagen att fungera.
Mer tid åt att bara vara farmor
I sin föreläsning berättar Marianne om hur hon en dag kom fram till att hon behövde kunna ägna sig mer åt att bara vara mamma och farmor istället för att vara den som ordnade allt. Hon hjälpte sonen och hans familj att få olika insatser, och även om vägen varit lite krokig och hon fortfarande får rycka ut ibland så upplever hon att vardagen flyter på och att hon kan ägna mer tid åt att ”bara” vara farmor.
Idag är Marianne seniorambassadör för Hjärnkoll och arbetar heltid som förskollärare. Hon vill genom sin föreläsning dela med sig av sina strategier och metoder för hur man som anhörig kan hjälpa utan att själv bränna ut sig. Hon vill också förmedla vikten av förståelse och ett gott bemötande från samhällets aktörer.
Marianne berättar öppet och kärleksfullt om sin resa med sonen och vill med sin berättelse sprida hopp om att livet kan bli ganska bra till sist. Hon vill med sin föreläsning uppmana andra anhöriga att söka hjälp, dels från samhället instanser, men också från den ideella sektorn. Mariannes föreläsning riktar sig också till personer som möter individer med NPF och deras anhöriga i sitt arbete och vill öka sin kunskap och förståelse.
