När Woiny är 11 år gammal bryter kriget ut i Eritrea. Utifrån ett historiskt perspektiv beskriver hon de trauman hon tvingades uppleva under både kriget och sin ensamma flykt som 14-åring. I sin föreläsning berättar hon hur familjen och tron har hjälpt henne att komma över svåra trauman.
Som barn går Woiny i skolan. Hon har en trygg och kärleksfull familj. På fritiden är hon ute och leker med sina vänner. Men 1975 ändras allt. Kriget bryter ut i Eritrea och 11-åriga Woiny tvingas bevittna tortyr, avrättningar och hur dåvarande regimen tillfångatar hennes älskade pappa framför hennes ögon.
14 år ung måste Woiny säga farväl till sin familj och fly från Eritrea. Det är en lång flykt och hon befinner sig ensam i skogen. Hon saknar sin familj och sina rötter. Hon har panik, ångest och oro. Hon kan inte sova. Men Woiny överlever och kommer så småningom till Sverige.
“Om jag inte sover idag, sover jag imorgon.”
Över 40 år senare finns minnena kvar. Hon minns flykten som ung, den starka saknaden av familjen och att inte kunna sova. Men hon minns också känslan av hopp, något som hon bär med sig än i dag: ”Om jag inte sover i dag sover jag i morgon. Jag ger aldrig upp och jag tappar aldrig hoppet.”
Woiny bor i Göteborg och arbetar sedan 30 år hon inom psykiatrin. Hon föreläser på tigrinja och svenska.
