Under Evelina Öhmans föreläsning får vi följa hennes resa genom barndomen. Hon vill ge en inblick från anhörigs perspektiv eftersom hon själv kände sig väldigt ensam i sin situation.
Evelina föddes 1997 i Norrbotten och började sina tidiga år som vilket barn som helst. Hennes föräldrar skiljde sig när hon var väldigt liten, vilket gjorde att hon tillbringade en stor del av sitt liv med att spendera halva tiden hos pappa och halva tiden hos mamma. Som väldigt liten var det svårt för henne att greppa det faktum att hennes mamma var sjuk, för i Evelinas värld var hennes familj som vilken familj som helst. Problemen kom senare när hon blev äldre.
På många sätt fick Evelina ta mycket ansvar hemma, vilket gör att hon på senare dagar insett att hon själv har agerat förälder över sin egen mamma. Mycket energi lades även på att försöka skydda det som kändes ”annorlunda” och att skydda sin egen mamma från fördomar och andra eventuella negativa åsikter, vilket gjorde att Evelina valde att inte säga som det faktiskt var eller att inte säga någonting alls.
När Evelina blev tonåring och började på en ny skola började även hennes mående att svikta. Den fasad hon hållit uppe under en lång tid började brytas ned. Främst när familj och vänner började inse att allt inte var som det skulle. Det var dock en specifik händelse som gjorde att hon kände att hon var tvungen att göra ett val, vilket ledde till att hon vid 14 års ålder valde att flytta till sin pappa på heltid. Att göra det valet var inte enkelt.
Hon kände mycket sorg och skuld över att ha ”valt bort sin egen mamma”, medan det åt andra hållet var nödvändigt för att få vardagen och skolan att fungera. Tiden efter var inte heller enkel och hon hade känslan av att familjen, på sätt och vis, hade gått sönder. Evelina hade kontakt med sin mamma, men även det fick ett slut då hon kände att hon inte orkade med det heller.
Evelina bar på mycket ilska, ångest och sorg under en längre tid. Den största vändningen kom när hon insåg att denna känslostorm var utom hennes kontroll, vilket gjorde att hon tog kontakt med skolhälsan och fick hjälp. Samtalen med psykoterapeuten hjälpte mycket och hon började förstå hennes känslor och tankar på ett helt annat sätt. Efter den vändningen insåg hon vikten av att ta hand om sin egen hälsa och att hon själv kan skapa sig det liv hon vill leva.
Du är inte ensam
Idag studerar Evelina till lärare och arbetar för Hjärnkoll på sidan av. När hon väl öppnade upp om sin barndom fick hon insikten att hon inte var så ensam som hon tidigare trott. Det som tidigare känts så skamfullt att prata om visade sig bli en enorm hjälp i den egna bearbetningen.
