Stigma – det osynliga hindret
Stigma gör det svårt att prata om psykisk ohälsa, fast vi borde kunna göra det lika självklart som att prata om vädret.
Det smyger sig in i vardagen, i skämt, i tystnader och i små förväntningar på hur man “borde vara”. Stigma handlar om fördomar, rädslor och tystnad, men också om hur vi ser på oss själva.
Det finns både i det vi säger, och i det vi inte säger.
Stigma kan se ut på många sätt
Det kan vara en kommentar som “det går nog över”. Ett skämt om psykisk sjukdom. Att undvika någon som verkar må dåligt, kanske för att vi inte vet vad vi ska säga. Eller att inte få ett jobb, en chans eller ett bemötande på samma villkor som andra. På grund av sin psykiska ohälsa.
Ibland är stigma högljutt. Ibland är det tyst, en blick, en paus, en känsla av skam. Ofta är det omedvetet. Men vi behöver hjälpas åt att bli mer medvetna om det.
Vi kan alla bidra till stigma – men också till förändring
När vi undviker samtal eller tänker att psykisk ohälsa drabbar “någon annan”, förstärker vi tystnaden. Men varje gång vi pratar öppet, lyssnar utan att döma och visar att vi bryr oss, då händer det något.
Stigma tappar kraft när vi möts som människor. I samtal. I vardagen. I erfarenheter som delas.
Hur vi pratar om psykisk ohälsa spelar roll
Våra ord kan antingen skapa avstånd, eller bygga förståelse. När vi väljer ett språk som speglar hopp, återhämtning och mänsklighet, bidrar vi till att minska stigma.
Därför finns Hjärnkoll
Vi finns för att minska stigma och öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Vi vet att berättelser förändrar, och att möten gör skillnad. När våra ambassadörer delar sina egna erfarenheter skapas förståelse, hopp och förändring.
Öppenhet förändrar hur vi ser på psykisk ohälsa – och på varandra.
Välj att prata – för att bryta tystnaden.
Välj att lyssna – för att förstå.
Välj att fråga – för att visa omtanke.
