Vi på Hjärnkoll vill att fler pratar om psykisk ohälsa – för att minska stigma.
Det betyder inte att alla måste berätta om sina egna erfarenheter. Men vi kan alla bidra till att det blir lättare för andra att göra det – utan att behöva mötas av fördomar eller tystnad.
Fortfarande finns fördomar som gör det svårt, som att psykisk ohälsa skulle vara ett tecken på svaghet, att man “bara behöver rycka upp sig”, eller att man inom vården inte alltid blir tagen på allvar när man söker hjälp.
För den som lever med psykisk ohälsa kan just det ögonblicket betyda mycket: att bli sedd, tagen på allvar och slippa känna sig ensam.
Prata, lyssna & fråga – små handlingar som gör skillnad
Vi pratar – för att bryta tystnaden
När vi berättar om hur vi mår visar vi att psykisk ohälsa är en naturlig del av livet.
Det öppnar för andra att våga göra detsamma, och minskar känslan av ensamhet.
Att prata om psykisk ohälsa handlar inte om att ha alla svar, utan om att våga vara ärlig.
Det är i samtalet som förståelse och tillit börjar växa.
Vi lyssnar – för att förstå
Att lyssna är ibland det mest omtänksamma man kan göra.
Du behöver inte förstå allt eller kunna lösa något, ibland räcker det att bara finnas där.
När någon delar något svårt handlar det inte om att ge råd, utan om att lyssna med nyfikenhet och respekt. Att bli lyssnad på kan vara det som gör skillnaden mellan att känna sig ensam och att känna sig sedd. Ibland är just det första steget mot att må bättre.
Vi frågar – för att visa omtanke
Den som mår dåligt kanske väntar på att någon ska fråga. Att ställa frågan visar att du ser, och att det är okej att prata om det.
Det kan vara så enkelt som:
– Jag har märkt att du inte verkar må så bra på sistone. Hur har du det egentligen?
eller
– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag finns här om du vill prata.
Att fråga är inte att tränga sig på – det är att visa att man bryr sig.
