Möt Ylva Ås som berättar om ett liv med svår psykisk ohälsa och vägen till sinnesro. Om hur vården sa att det inte skulle gå att bli fri från skov och mediciner när man har en bipolär typ 1 diagnos med psykoser, men hur hon trots allt hittade en hållbar stabilitet.

Ylva växte upp i en frikyrkomiljö som gav henne ett starkt fundament att stå på. Religionen var en stor trygghet för henne när hon upplevde livet i övrigt som utmanande och svårt. Men det ledde också till en svår inre konflikt när hon blev äldre och började ifrågasätta de absoluta sanningar som hon fått lära sig som barn. För Ylva var djävulen och helvetet alltid närvarande. Det svartvita tänket som fanns i frikyrkomiljön och en diffus men stark rädsla följde med Ylva även efter att hon lämnade kyrkan.

Efter många år med depressioner och svår ångest hamnade Ylva i en psykos som utlöstes i samband med en period av sömnlöshet.  Detta blev starten på tre år av stor förvirring och ett antal tvångsinläggningar. Manierna varvades med depressioner. Svår paranoia gjorde att hon upplevde livet som en skräckfilm där hon fick möta sin största rädsla, att hamna i helvetet.

Ett liv utan mediciner

Ylva fick svåra biverkningar av sin medicin och ville inget hellre än att bli frisk och kunna leva ett liv utan mediciner. Efter att ha lagt mycket tid och stora summor pengar i sökandet efter olika lösningar, vilka till största del var resultatlösa, gav hon upp tanken på att kunna ha ett normalt liv. Av en slump upptäckte Ylva att vissa livsstilsförändringar hade en god inverkan på hennes psykiska hälsa, något som hjälpte henne att sluta med medicinerna och idag mår hon mycket bättre.

I sin föreläsning berättar Ylva spontant och personligt sin historia och om transformeringen hon genomgått från stundtals total förvirring till en tillvaro med sinnesro där hon nyfiket lever det liv hon alltid längtat efter.