Tommy levde länge ett dubbelliv. Han var ambitiös och högpresterande på ytan men bar samtidigt på en växande känsla av skam, utanförskap och inre kaos. Alkohol och droger blev ett sätt att dämpa smärtan och stå ut med sig själv. Det som först kändes som en lösning utvecklades till ett beroende.
Men så väcktes en tanke att vilja leva
Vändpunkten kom i en av hans mörkaste stunder. Mitt under en kraftig panikattack, sittande på golvet i sin lägenhet, väcktes en oväntad tanke. En vilja att leva. Det blev början på en lång och stundtals snårig väg tillbaka.
Återhämtningen handlade om att våga söka hjälp, bearbeta trauma, förstå sitt beroende och gradvis bygga upp en ny relation till sig själv. Det tog flera år innan han fullt ut kunde erkänna att han varit sjuk. Det tog ännu längre tid att förstå hur övergrepp, psykisk ohälsa och beroende hängde samman.
Öppenhet blev ett ledord
I dag lever Tommy nykter och har skapat ett liv där närvaro, ärlighet och sårbarhet är centrala värden. Han arbetar som träkonstnär och beskriver skapandet som en form av meditation, ett sätt att fina lugn och förankring i sig själv.
I sina föreläsningar talar han öppet om hur psykisk ohälsa och beroende kan hänga ihop, hur trauma och sexuella övergrepp påverkar självbild och livsval, om skam och förnekelse, om återhämtningens krokiga väg och om hopp även när det känns som mest avlägset.
Genom att dela sin berättelse vill Tommy bidra till att minska stigma kring psykisk ohälsa, beroende och sexuella övergrepp.
Hans bärande budskap är:
Hopp kan tändas även när man har gett upp tanken på att livet ska bli bättre.
