Rebecka Hellströms berättelse inger hopp och speglar hur livet kan ta vändpunkter genom vilja och möten med andra människor. Mobbningen var vardag för Rebecka och i följd av det utvecklade hon ett självdestruktivt beteende, gentemot sig själv och i relationen med andra. 

Rebecka var en levnadsglad tjej som trivdes med livet, men en dag förändrades allt. Hon började utsättas för mobbning i skolan. Rebecka mådde så pass dåligt att hon dolde det för sin omgivning och tillslut yttrade sig den psykiska ohälsan i ett destruktivt mönster. Att hålla ihop inför omgivningen gjorde att hon blev utåtagerande hemma. Rebeckas familj var dysfunktionell på många sätt och som också påverkade hennes liv. 

Rebecka kommer ifrån Ockelbo och bor nu i Malmbäck. Under uppväxten har Rebecka flyttat mellan flera HVB-hem och andra boenden. Miljön påverkade Rebecka så pass mycket att det destruktiva tillvägagångssättet utvecklades till en nedåtgående spiral genom bland annat självskadebeteende.

Fattade beslutet att göra något åt sin situation

En dag fattade hon beslutet att göra något åt sin situation och tänkte ”detta kommer inte att sluta bra annars”. Efter en tid fick Rebecka diagnosen Emotionell instabil personlighetssyndrom (EIPS) och hon tackade ja till behandling. Den stora vändpunkten kom när hon träffade sin sambo som hon nu bor tillsammans med i hus på landet i Malmbäck. 

Idag är Rebecka friskförklarad och har utbildat sig till undersköterska och arbetar inom vården. Hon brinner för det personliga mötet och har fokus på den person som finns bakom en diagnos.

Rebeckas berättelse förmedlar livsvilja, ansvar och hopp. Berättelsen är rak, ärlig och genuin. Hennes ord går rakt in i hjärtat och berättelsen etsar sig fast.