Lisa Aronsson berättar i sin föreläsning om hennes erfarenheter av att leva med neuropsykiatriska funktionsvarianter och psykisk ohälsa, och hur hon funnit stabilitet. Hon delar även med sig av sina erfarenheter av att vara anhörig till någon som lever med psykisk ohälsa.
Lisa är född och uppväxt i Hälsingland. Hennes föräldrar har berättat om hur hon sällan sov, alltid var i rörelse. Lisa var nyfiken, glad och pratade ivrigt med alla hon mötte, och att hon älskade att umgås med äldre människor. Att hennes sätt att vara skulle grunda sig i någon typ av funktionsvariation funderade de aldrig över, och de upplevde det heller aldrig som ett problem. ”Vi längtade så efter att få bli föräldrar och när hon äntligen föddes var allt med henne fantastiskt. Hon var perfekt.”
Lisa hade lätt för att lära sig nya saker. Den naturliga nyfikenheten, förmågan att memorera långa faktastycken och ivrigheten över att få berätta om sina kunskaper gjorde henne omtyckt bland lärare. Lisas brinnande entusiasm över intressanta saker lyste så starkt att omgivningen inte såg hennes svårigheter att bibehålla intresse och avsluta saker. Lisa själv kämpade med en växande känsla av att inte ha samma förmåga som andra. Hon kände också ofta att hon var omgiven av idel ologiska och oförutsägbara människor. Hon pendlade mellan en känsla av att hon var omgiven av idioter till att känna sig som idioten. Känslan följde med henne upp i vuxen ålder och växte sig starkare med varje havererat förhållande. När Lisas tredje äktenskap knakade i fogarna slog det henne plötsligt; kanske var det hon som var annorlunda.
Lisas, idag vuxne, son fick sina första neuropsykiatriska diagnoser när han var fem år gammal. Han hade mycket utmärkande symptom på ADHD och autismspektrumtillstånd. Lisa upplevde aldrig de svårigheter andra beskrev i relationen och kommunikationen med sonen. Hon förstod senare i livet att hennes egna diagnoser gav henne enorma fördelar när det gäller interaktion och kommunikation med människor som har neuropsykiatriska funktionsvarianter.
Äntligen föll bitarna på plats
Vid trettiofyra års ålder diagnostiserades hon med ADHD, Tourettes syndrom och autistiska drag. Äntligen föll bitarna på plats och hon kunde på allvar påbörjade arbetet med att klura ut både sig själv och andra människor samt interaktionen däremellan.
Lisa är socionom och har arbetat inom omsorg och socialtjänst i tjugotvå år, en yrkesbana hon älskar. För elva år sedan sa en före detta chef till henne ”Du är så himla kompetent, berätta inte för någon att du har ADHD så tar de dig på allvar.” Lisa insåg då behovet av att öka den generella kunskapen om neuropsykiatriska funktionsvariationer i samhället och har sedan dess varit Hjärnkollambassadör. Hennes största drivkraft har inte varit den egna situationen utan framförallt viljan att försöka förbättra möjligheterna för sonen att bli förstådd och väl bemött.
Idag har Lisa förstått hur kärlek och relationer fungerar, och lärt sig att hon både är värd kärlek och respekt samt att hon har förmågan att älska och dela livet med någon. Hon lever idag tillsammans med sin man och en hel massa barn i Halmstad.
Lisa kan skräddarsy föreläsningar efter beställarens önskemål och behov. Hon vänder sig inte till någon specifik målgrupp och är van att föreläsa för allt från arbetsgrupper med ett fåtal deltagare till konferenssammanhang med flera hundra deltagare.
