Gittel föreläser om sina erfarenheter av att hamna i en djup depression och hur psykisk ohälsa kan växa fram i det tysta. Redan som ung formades hon till den ”duktiga flickan” – alltid driven, alltid ambitiös, alltid med höga krav på sig själv. Oavsett hur mycket hon presterade kändes det aldrig tillräckligt.
Som vuxen fortsatte hon i samma mönster. Hon arbetade för mycket, satte alltid andra först och vågade sällan säga ifrån av rädsla att inte duga. Till slut ledde pressen till en utmattning, och tiden därefter fördjupades hennes mående ytterligare. Hon kämpade genom flera perioder av svår depression, med återkommande inläggningar inom psykiatrins slutenvård.
Under den mörkaste tiden utvecklade hon ett tablettmissbruk och blev suicidial. En tidig morgon cyklade hon till en närliggande järnvägsövergång med avsikten att avsluta sitt liv. Nio dagar senare vaknade hon upp på intensivvårdsavdelningen med omfattande skador. Livet förändrades på ett ögonblick.
Idag använder hon sin resa – från sammanbrott till överlevnad – för att ge andra mod, förståelse och hopp.
Bakgrund
Gittel är uppvuxen i Svedala. Känslan av att aldrig riktigt passa in har följt henne genom livet, liksom den ständiga kampen med egenvärde och självkänsla. Hon har ofta haft svårt att känna sig nöjd, att visa sig själv kärlek och att stå ut med den inre kritiska rösten som ständigt jämförde henne med andra.
Att sätta alla andras behov före sina egna blev under många år en självklarhet, nästan som en del av hennes identitet. Samtidigt växte den inre pressen – kraven, skammen över att inte känna sig tillräcklig och svårigheten att vara ärlig mot sig själv och sin omgivning.
Det blev en grogrund för en psykisk ohälsa som under lång tid fick växa utan att hon riktigt såg hur illa det faktiskt var.
Beskrivning av den psykiska ohälsan
Till slut kom dagen då allt rasade. Fastän varningssignalerna funnits där länge – tröttheten, ångesten, hopplösheten – kunde hon inte ta in att hon själv höll på att bli allvarligt sjuk. ”Det händer inte mig”, tänkte hon.
Först fick hon diagnosen utmattningssyndrom. Kort därefter utmattning med svår ångest, och snart utvecklades det till en djup, svår depression. Inom några få månader förändrades livet totalt.
Under tre år kantades hennes tillvaro av inläggningar, medicinering, behandlingar och en allt starkare känsla av att livsgnistan slocknade. Självmordstankar, oro, katastroftankar och en ständigt närvarande ångest präglade dagarna. Till slut ville hon inte leva alls.
Vändpunkten i livet
När Gittel vaknade på intensivvårdsavdelningen, nio dagar efter sitt självmordsförsök, började något långsamt förändras. Övergången till kirurgavdelningen blev en stilla påminnelse om att hon faktiskt hade överlevt. Hon hade fått en chans till.
Där och då stod valet framför henne: att ge upp – eller att börja kämpa för ett annat liv.
Hon valde kampen
Steg för steg började de höga kraven släppa sitt grepp. Hon slutade jämföra sig med andra, började lyssna på sina egna behov och tränade på att vara ärlig – både mot sig själv och andra. Sakta kom gnistan tillbaka.
Idag står hon upp som en föreläsare med en viktig och modig berättelse om psykisk ohälsa, skam, överlevnad och det möjligas kraft. Genom att dela sin resa vill hon visa att förändring är möjlig, även när mörkret känns oöverstigligt.
Hur ser livet ut idag?
Idag lever Gittel med en ny sorts styrka – en som inte handlar om prestation, duktighet eller fasader, utan om självkärlek och acceptans. Kärleken till sig själv är större än den någonsin varit. Att sätta sig själv först är inte längre något hon behöver kämpa för; det är en naturlig del av hennes vardag, en självklarhet hon en gång aldrig trodde att hon skulle nå.
Efter olyckan lever hon med en arm, stomi, multiskador och en benprotes. Men ingen av dessa saker ser hon som hinder. De är delar av den människa hon har blivit – en starkare, mer närvarande och sannare version av sig själv.
Hon kallar sig Gittel 2.0, och med värme i rösten beskriver hon hur hon äntligen hittat meningen med livet: att bara få leva. Att andas, känna, finnas – och veta att det i sig är mer än nog.
För första gången på länge är livet inte något hon måste prestera i. Det är något hon får uppleva.
Vad kan åhöraren förvänta sig av föreläsningen?
När Gittel står på scenen bjuder hon in åhörarna till en äkta och modig berättelse om psykisk ohälsa, skam, överlevnad och vägen tillbaka. Hon berättar öppet om sin resa – från de första varningssignalerna till den djupa depressionens grepp, från utmattning till självmordstankar, och från IVA till en ny chans i livet.
Men hon berättar också om vad som händer efteråt: om vägen till självkärlek, om att bära både synliga och osynliga ärr med värdighet, och om att våga återerövra sitt liv steg för steg.
Gittels föreläsning berör. Den väcker tankar, frågor och insikter om hur psykisk ohälsa kan drabba vem som helst – oavsett ålder, kön, yrke eller bakgrund.
Med sin värme och ärlighet vill hon öka förståelsen för hur det verkligen kan vara att leva med psykisk ohälsa och vilka konsekvenser den kan få.
Framför allt vill hon ge något som alla människor behöver – hopp.
Hopp om att förändring är möjlig. Hopp om att mod kan växa även i mörker. Hopp om att livet kan vända, även när allt känns förlorat.
