Farahnaz, som kallas Frida av sina svenska vänner, föreläser om migration, hur hon tog sig an en ny kultur och byte till en annan religion.
Om en strapatsrik flykt från land till land, ibland med fara för livet för hela familjen. Långa tider utan mat för sig själv eller barnen.
Hon berättar om hur det var att komma till Sverige, om maktlöshet gentemot myndigheter, psykisk påfrestning i väntan på besked och förflyttningar från stad till stad om ovisshet om morgondagen.
Som man kan förstå var flykten och hela händelserna oerhört påfrestande för Frida, hennes man och deras barn. De har mycket kvar att bearbeta. Från ett normalt liv i hemlandet till att vara tvungen att fly utan att veta vart eller vad de skulle möta, de hade inget mål. Hon kunde inte ta till sig eller förstå vad som hände. Det var som en mardröm och hon var totalt maktlös.
Barnen led svårt, ibland hade de ingenting att äta. Barnen grät och ville hem. De undrade och frågade vad som skulle hända men hon hade inget svar att ge dem. Det går inte att beskriva hur ont det gör för en mor.
