I sin föreläsning berättar Elias om sin resa genom livet med ADHD, depression och känslan av att aldrig riktigt bli förstådd. Han tar med publiken från skolåren och den outredda ADHD:n, genom perioder av djup depression och en kamp för att förstå sig själv, till vuxenlivet och den väg som till slut hjälpte honom må bra.
Med både allvar och humor pratar Elias om hur det är att leva med ADHD, men också om allt det som inte syns utifrån. Om att hålla upp en fasad, att bli sedd som stökig eller jobbig och om hur lätt det är att dölja sitt mående tills det inte längre går.
Föreläsningen handlar också om familjens betydelse, om vänner som vågar stanna kvar och om hur viktigt det är att prata om sina känslor. Inte minst som kille i 20-årsåldern, där samtal om psykiskt mående och sårbarhet fortfarande kan kännas svårt.
Elias delar även med sig av sina erfarenheter av skolan, NPF, mötet med vården, medicinering, relationen till elever han själv fått möjlighet att hjälpa och vad han har lärt sig på vägen.
Det här är inte en föreläsning om att ADHD är en ”superkraft”.
Det är en föreläsning om människan bakom. Om att våga släppa fasaden, be om hjälp och framför allt, se personen bakom beteendet.
