Clara har erfarenhet av ångest och hjärntrötthet, och även av stressutlösta och suicidnära tillstånd. Efter många år av tvångsvård fick Clara nog. En insikt att våga välja livet och se sina svåra erfarenheter som styrkor istället för bara sår.
Som tonåring hade Clara ångest och kom i kontakt med Barn och ungdomspsykiatrin. Hon var fjorton år. Åren som följde skulle Clara vistas på institutioner under långa perioder. Där fick hon se en vårdkultur inifrån. Hon fick uppleva både när vården inte fungerade som tänkt, men mötte också eldsjälar och fick stundtals ett gott bemötande. Clara vill nyansera diagnosbegreppen och vill hellre prata om hur det är att vara människa och uppleva psykisk ohälsa. Hon har erfarenhet av ångest och hjärntrötthet, och även av stressutlösta tillstånd och suicidnära tillstånd.
Efter många år av tvångsvård fick Clara nog. En insikt att våga välja livet och se sina svåra erfarenheter som styrkor istället för bara sår. Clara började måla, hittade tillbaka till musiken och tog upp ridningen igen. I dag får Clara lagom stöd från vården, och har provat sig fram till strategier för att inte göra sig så beroende av andra människor.
Clara arbetar för Föreningen Hjärnkoll och i olika projekt med till exempel BUP och SiS där hon handleder personal i patientperspektivet. Hon vill genom sina föreläsningar öka medvetenheten om hur vi människor påverkar varandra och bidra till en större förståelse för vad det kan innebära att vara människa.
Ett urval av Claras teman i hennes föreläsningar är: vårdkulturen inifrån, tvångsvård, återhämtning, HVB-hem, förlust av närstående i suicid, suicidnära tillstånd. Viktiga delar är bemötande och det salutogena förhållningssättet. Konsten och musiken är en del av återhämtningen. Claras berättelse förmedlar hopp.
Är mycket van att föreläsa för olika målgrupper och anpassar gärna vid behov.
