Migration och psykisk ohälsa

Migration innebär inte bara att en person lämnar sitt land, utan ofta också sin bakgrund, kultur, sitt språk och sina släktingar för en oviss framtid. Särskilt påfrestande är ofrivillig migration i form av flykt då den kan innebära många svåra trauman.

Migranter – en riskgrupp

Människor som migrerat, särskilt flyktingar, har högre risk för att utveckla psykisk ohälsa. Studier i västländer visar bland annat att det är vanligare med depression hos flyktingar än hos den inrikes födda befolkningen(1). Den förhöjda depressionsrisken hos flyktingar lever kvar även efter flera år i det nya landet.

Trots att de löper större risk att bli sjuka söker asylsökande vård mer sällan än inrikes födda. Utöver stigma och kulturella faktorer spelar det in att asylboenden generellt ligger geografiskt långt från vården, boendemiljön är bristfällig och att familjesituationen försvårar vårdkontakt. När asylsökande väl söker vård gäller det främst akutvård, vilket minskar möjligheten att ta del av annan vård och förebyggande insatser(2).

Sociala faktorer påverkar

Vad som anses skydda mot psykisk ohälsa skiljer sig inte mellan utrikes och inrikes födda. Det handlar om en ordnad tillvaro, med arbete eller utbildning för vuxna, och förskola och skola för barn och ungdomar. Ytterligare faktorer är närhet till familj och, eller, annat socialt skyddsnät. En viktig skyddande faktor är exempelvis att få återförenas med sin familj.(3)

Alla i social utsatthet har en högre risk för att drabbas av psykisk ohälsa, men utsattheten är vanligare bland utrikes födda än svenskfödda, särskilt de första åren i det nya landet. Social utsatthet kan till exempel vara arbetslöshet, låg inkomst eller brist på utbildning. Exempelvis har utrikesfödda kvinnor i Sverige den högsta relativa risken att vårdas på sjukhus på grund av depression efter att ha drabbats av arbetslöshet.(4)

Migrationsrelaterad stress

Att flytta från en kultur till en annan kan leda till så kallad migrationsstress. Det är en samling stressfaktorer från migrationens olika faser, som påverkar den psykiska hälsan.(5)

  • Premigration: Erfarenheter kopplade till ursprungslandet, till exempel identitet, ekonomisk status, trauma och politiskt engagemang.
  • Migration: Erfarenheter under själva flytten, exempelvis resväg, oro, trauma och boendesituation.
  • Postmigration: Erfarenheter efter att ha kommit fram till det land där man söker asyl, till exempel språk, låg inkomst, socialt skyddsnät, arbetslöshet, asylprocess och oro för de i hemlandet.

Det är vanligt att säkerheten i det nya landet till en början ger ett lugn, men för många är det också en livskris. Många drabbas av sorg över förluster av landet, nätverket, språket och sin identitet, ilska över orättvisan som drabbat en, samt rädsla och skuld mot dem man lämnat kvar, hjälplöshet och bitterhet.(6)

Att söka asyl innebär en ofta lång och osäker väntan som gradvis ökar stressen och försämrar den psykiska hälsan.(7) Även tillfälligt uppehållstillstånd kan skapa en långvarig osäkerhet med risk för ytterligare försämring.

Att till slut få permanent uppehållstillstånd ger en stor lättnad men kan också medföra nya krav och svårigheter. Att lära sig leva i ett nytt land med ett okänt språk och en annan kultur är för många en lång och svår process.

Flera studier visar att personer som migrerat, som första tiden i nya landet hade låg psykisk sjuklighet, under flera år av postmigrationsstress fått ökad psykisk ohälsa.(8)

Tips! Läs Yahyas berättelse

Osynliga funktionsnedsättningar

Migrationsrelaterad stress kan yttra sig bland annat genom att det är svårt att sitta still länge och lyssna, inte dyka upp på avtalade möten, glömma mötestider eller uppföljande uppgifter eller sämre inlärningsförmåga vad gäller SFI.(9)

När det finns många problemfaktorer blir det extra viktigt att anpassa stöd och bemötande efter individen. Det kan behövas en större acceptans och välvillig tolkning av personens beteende, och ibland fler chanser än för andra klienter. Det kan också krävas en större kreativitet för att kunna utreda och erbjuda hjälp.

Nå fram

Att möta personer med annan kulturell bakgrund än sin egen kan innebära utmaningar och missförstånd. Viktigt att hålla i minnet är att vi alla bär med oss en förförståelse, normer och värderingar som formats av vår närmiljö, kultur och vårt historiska sammanhang, men som märks först när vi möter något som för oss är annorlunda.(10)

Hjälpsamma utgångspunkter:

  • Kultur kan påverka hur psykisk ohälsa uttrycks och förstås, till exempel skam, stigma, eller att helt sakna begrepp.
  • Kultur och sammanhang kan vara samma för flera personer men ändå påverka dem på olika sätt.
  • Ingen kan antas ha vissa uppfattningar utifrån sin sociala eller kulturella bakgrund.
  • Att reflektera över vilka kulturella uppfattningar du själv har kan göra det lättare att förstå den du möter.(11)
  • Att utreda kulturell förförståelse, till exempel med kulturformuleringsintervjun från DSM-5, underlättar mötet med alla klienter.
  • Hinder och möjligheter

Personer med migrationsrelaterad psykisk ohälsa är en grupp med många riskfaktorer som byggs på och förstärker varandra. Men också en grupp med många friskfaktorer som kan uppmuntras för att kunna må bättre.

Förkunskap om samhället

Hur vård och stöd erbjuds i olika länder skiljer sig mycket åt. Ibland är samhället mer uppsökande jämfört med Sverige där individen själv behöver vara driven. En nyanländ flykting kan ha mycket begränsad kunskap om hur vård eller myndighetsutövning fungerar i Sverige och vad det går att få för hjälp.

Det kan också vara okänt för personen att svåra trauman kan påverka hälsan och att det går att få hjälp för detta.

”Jag ville inte riktigt säga att jag mådde dåligt för jag var rädd att myndigheterna skulle ta mina barn.”

Raghad, Hjärnkollambassadör
Tillit

Synen på myndighetsutövning och tillitsgrad till offentligheten kan variera, särskilt för dem som kommer från länder där relationen mellan befolkningen och makten varit mindre tillitsfull än i Sverige. Exempelvis kan den auktoritetsställning patienten tillskriver sin behandlare bland annat ha baksidan att bli besviken när problem inte ”fixas” relativt snabbt.(12)

Tips! Läs Mohammads berättelse
Stigma

I vissa kulturer, även i Sverige, är psykisk ohälsa mycket tabubelagt och innebär direkt isolering. Även diskriminering från omgivningen är vanligt. Det kan därför vara svårt för vissa att prata om psykisk ohälsa av rädsla för att bli utpekade, stigmatiserade, och hamna utanför gemenskapen.(13)

Självstigma

Självstigmatisering innebär att acceptera och ta till sig omgivningens fördomar och se dem som en sanning.

Självbilden blir att klienten är en person som har alla de här tänkta dåliga egenskaperna som förknippas med en viss diagnos eller psykisk ohälsa i allmänhet.

Personer med förhöjd nivå av självstigma får sämre självförtroende, skamkänslor, rädsla för att söka arbete och att vistas i sociala sammanhang. Detta gör att man inte heller vågar söka vård.(14)

Om klienten får veta att vissa av besvären, med tanke på omständigheterna, är normala kan risken för uppgivenhet och depression minska.(15)

För att motverka självstigma behöver de negativa tankemönstren brytas och klienten bygga upp en ny berättelse kring sig själv och sin psykiska ohälsa. Bland annat kan man arbeta med NECT-metoden (Narrative Enhancement and Cognitive Therapy), som i Sverige kallas ”Att utveckla sin personliga historia och minska självstigma”.

Religion och tro

Kulturella, rituella eller religiösa faktorer kan påverka hur en klient uppfattar och ställer sig till åtgärder eller behandlingar.

Att respektera och möta klientens tro är grundläggande för en bra relation. För många är tron central för att behålla hoppet i en plågsam situation.

Språk

Olika språk har olika ord, uttryck och metaforer för samma inre känsla och upplevelse. Ibland kan det behövas längre beskrivningar på ett språk än ett annat för att översätta ett begrepp. Flera språk saknar exempelvis en direkt motsvarighet till ordet ångest. Det kan vara de kroppsliga upplevelserna av ångest som noteras och kommuniceras till omgivningen, som tryck över bröstet, trångt i bröstet, andnöd, pirrningar i benen eller känslan att vara på väg att svimma. De emotionella aspekterna av ångest kan kläs i ord som rädsla eller oro.(16)

I många kulturer skiljer man inte heller på kropp och själ som vi gör i Sverige.

Referenser
  1. Fazel et al., (2005)., Hollander, (2013). Hollander et al., (2011, 2013)
  2. Socialstyrelsen. (2016). Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och nyanlända.
  3. Hollander. (2018). Transkulturell psykiatri: Psykisk hälsa hos utrikesfödda i Sverige.
  4. Hollander et al. (2013b). Hospitalisation for depressive disorder following unemployment.
  5. Kirmayer et al. (2011). Canadian guidelines for immigrant health.
  6. Lennartsson, R. Mellan hopp och förtvivlan. Erfarenheter och strategier i väntan på asyl.
    Skriftserie Asylmottagande i fokus, nr 4 2007
  7. Karlsson, I. (2014). Transkulturell psykiatri: Migration, kultur, integration och psykisk hälsa.
  8. Kirmayer et al. (2011). Canadian guidelines for immigrant health.
  9. Pakzad, F. (2018). Transkulturell psykiatri: Psykoterapi i ett transkulturellt perspektiv.
  10. American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental
    disorders (5th ed.).
  11. Bäärnhielm, S. (2014). Transkulturell psykiatri.
  12. Pakzad, F. (2018). Transkulturell psykiatri: Psykoterapi i ett transkulturellt perspektiv.
  13. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. (2016). ESF- projekt – Nyanländas
    rehabiliteringsbehov. Förstudie.
  14. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Ny metod kan minska självstigma,
    2016, https://forte.se/artikel/ny-metod-kan-minska-sjalvstigma/, hämtad 2019-12-12
  15. Pakzad, F. (2018). Transkulturell psykiatri: Psykoterapi i ett transkulturellt perspektiv.
  16. Bäärnhielm, S. (2014). Transkulturell psykiatri.